Är så fruktansvärt omotiverad till att blogga! Sitter och pillar med allt annat än bloggen och kan lugnt säga: -"bloggen dör.". Fast ibland är det bra att nått gamalt tar slut för att det nya ska bli till, i Kina har man en jättefin metafor om fenix fågeln som förtärs i eld men sen återföds, starkare och vackrare än någonsin. (Lät way more bättre när Cong berättade storyn själv) men vi får säga så helt enkelt.. Bloggen förtärs.. Som en fenix ready to be reborn.
Låter fruktansvärt. º¬º

Suck.

Mitt i alltet fick jag för mig att plocka fram mitt gamla Nintendo Gamecube och spela lite Super Mario Sunshine och Star Fox Adventures, fy vad roligt det va! Kommer ni ihåg alla de där spelen man fick, varvade på några dar och som sedan fick ligga och samla damm. Nu låter jag skitgammal men det var typ 8 år sedan jag köpte Star Fox Adventures, (kommer ihåg hur impad jag var av grafiken) det var ett av dom där spelen man körde 48h nästan i sträck och sen var det hela över. 599kr på 2 dar, surt. Men när jag väl började spela idag märkte jag att jag knappt kom ihåg något alls av storyn vilket gjorde det extra roligt. (Fast om minnesluckan beror på "skitgamla Sophia" är det mindre roligt)
Fast det roliga varade inte så länge när jag insåg att mitt minneskort var borta, gripande småsyskon, kunde inte spara!
Cong fick sitt egna lilla nostalgi ryck han också och letade upp de där spelen han gick och spelade som unge i arkadhallarna, lite Super Mario Bros. 3 blev det också (killen hade minsann 3:an! Jag fick nöja mig med 1:an och 2:an och tigga mig till att spela 3:an hos kompisar). Men det är inte riktigt samma sak att spela på datorn och att spela på the original konsoll, eller hur?

Ge hit mitt minneskort broooooor!

Hemma hos några av mina släktingar står det fullt med färgade Coca Cola glas i ett av köksskåpen. Massor och åter massor av dessa McDonald's glas har de samlat på sig, minst 4 olika färger och i 3 olika sorter.
Det är många där ute som kör med "hoarding" på helt onödiga saker. Jag är också en samlare, inte bättre än någon annan, men jag samlar mest sådant som man kan ha framme, titta på och som man blir glad av. Jag gillar variation i samlandet, kan samla en serie/ett märke men inte kopior av en och samma pryl over and over again. ..Men vad vet jag, de kanske blir superlyckliga så fort de får syn på sin enorma samling av Cola glas där i skåpet, släktingarna?
Trillade över dessa små och faktiskt rätt coola "strapu", McDonald's Food Strap! McDonald's är inget ställe jag besöker vidare ofta men varför, å varfär kan vi inte få sånna här grejjer hit? DÅ skulle jag faktiskt ta mig till McDonald's. Jag är säker på att de skulle sälja regält! 
Japanerna har de där trevliga bitarna av livet precis inom räckhåll. Alltid.





w a t c h..




c h e c k..
McDonald's Japan

YAY, nu blev jag så himla motiverad! Blir lika överraskad varje gång man får en klapp i ryggen för att man tänker utanför ramarna, för att man vågar starta eget.
Det var 2006 jag första gången försökte övertyga folk om min superbraiga affärsidé. Det gick inge vidare. Tänk dig ett rum fullt med gubbar och en liten tjej på 159cm som tror stenhårt på minihundar. Och sen ytterligare ett rum (fast bara med en gubbe den gången) och ja.. precis. Du kan ju gissa hur det gick. Och ändå mellan 2006 och 2009 öppnade fler svenska webbutiker med hundkläder och tillbehör än du kan räkna på fingrarna.
Själv dog en liten del av mig i det där sista rummet. Har efter det velat ge upp gång på gång vad gäller företagande men efter några handelskurser, otaliga timmar av både fältstudier och "självstudier" så hittade jag nått ännu bättre! Sitter idag på nått som jag verkligen tror stenhårt på. Och det enda jag kan säga är: det behövde ta den tid det tog.
Och det får man väl tacka gubbarna för om inte annat. ∏_∏
Selmish visionen är finslipad och företaget kan växa till att omfatta nästan vad somhelst, t o m de där hundhängslena som jag fortfarande tror stenhårt på..
Bara måste läcka lite Project Fuji. Fast utan ord.