skillnaden på att vara dig själv och att vara mainstream
Men minnsann, det fanns ett riktigt trevligt ställe under Ung08. Vi kikade förbi det finfina mangatältet, så mysigt det va! Jag slutar aldrig att fascineras över den gemenskap och sammanhållning som ungdomar inne på japansk populärkultur har. Medan mainstream kidsen stod i klungor och rökte, tjattrade ytligheter och bounceade till smärtsam discomusik, så pågick mangateckning, origami vikning och allmänt mingel i mangatältet.
"Mangakidsen" kom i egensydd/egenbyggd cosplay, i kigurumi eller plain casual och bara var. Sig själva. Tjena om jag hade fått vara tonåring nu, då hade jag haft modet att vika av från allt mainstream som jag satt fast i som ung. En såpass mysiga gemenskap som jag sett bland alla wapaneser och manga/anime kids, en sån miljö där man får va sig själv i (hur nördig, osäker, blyg eller "udda" man än må vara) är ett unikt fenomen. Då som nu.
Hade en sådan miljö funnits när jag va yngre, då hade jag också vågat vara mig själv, även i public.
Är så fruktansvärt stolt över er kids som kör på med era drömmar om asien och Japan. Medan alla mainstreams stod och buade nedanför stora scenen så dansade ett helt gäng mangakids karamelldansen i sina färgglada cosplay dräkter. Shit va ni ägde!
Och där slog det mig: intresset för japansk populärkultur är en fruktansvärt hälsosam och moraliskt possitiv ungdomsvåg i Sverige. En ungdomsvåg som vi vuxna borde stötta så mycket som möjligt.
Det finns en generation av kids som kommer växa upp och bli helt fantastiskt goa, glada och stabila vuxna, why? För att de under sina "kritiska" år fick vara sig själva. Och detta är vad japansk populärkultur gör i Sverige, är inte det helt fantastiskt?
Blev rörd av detta inlägg och man kan verkligen inte säga detta bättre än du nu gjorde.
Känner det samma från att man bara går i skolan , trycket och allt man känner från dom andra när man kommer längst korridoren och inte är som dom vill att man ska vara.
Sedan när man möter upp kompisarna försvinner allt runt om en och känner bara hur glädjen stiger medans allt runt om en försvinner, det finns inget som man behöver bry sig om. Vad dom tycker ,tänkter och pratar skit om en.
Dom bästa vännerna jag haft har vart just anime/manga/japan/gamers nördar och detta folket är dom härligaste personerna man kan hänga med i livet.
Bra sagt Sophia! Jag var inte på Ung08, men ångrar det nu ;)
Skulle hurrat på caramelldansarna.
Hej! Vilket bra inlägg! Vi var där med dottern vars bild finns med i ditt inlägg (hon med Rosa håret och röd klänning). Är det ok jag länkar från blogg till detta inlägg? Det säger precis vad jag tycker också :)
Ja. Det här gör mig alldeles varm i mitt lilla nördhjärta.
Ville så gärna gå till Ung 08 detta år, men vart inte av pgr av att jag hade så mycket att göra U.U
Hoppas nästa år blir lika awesome.
Till Mia:
Självklart får ni länka hur mycket ni vill! Supersöt tjej ni har! ˆuˆ
Önskar jag varit där! T-T
