Nu är det bara 4 dar kvar och inte ens det, till julafton! Det här året har gått fruktansvärt fort, känns fortfarande som september tycker jag. Därför känns just denna julen något framstressad också.. För att komma i stämning så hörs diverse julmusik på Okaeri kontoret och det fixas med pepparkakshus av Mermaid puffy, smällkarameller med emotish tryck och annat fint granpynt till Selmish granen som ska upp på fredag. ∏u∏
Idag har också fina små Selmish e-julkort skickats ut till alla våra leverantörer. I Japan firar man normalt inte jul på samma sätt som vi gör här men att önska Merry Christmas (och Happy New Year på samma gång) är självklart ändå! Vidare är det väl självklart att alla Okaeri besökare och kunder ska få ett fint litet julkort också!
Hittar ni inte denna lilla julhälsning i er inbox så finns den här!
God jul alla! ˆwˆ

O b s! Mellan 21:a december och 2:a januari har vi stängt på Okaeri kontoret.

Hej. Trevligt. Julen.
Sitter och stirrar in i skärmen. "Stirrkoma" är månadens ord efter novembers "administration". Vet inte hur många gånger jag svarat på ett kundmail och använt ordet "administration" den senaste månaden. Okaeri's administration är av det värre slaget detta kvartal. Tror de flesta tagit del av senaste Okaeri News mail där jag släppte bomben om att Okaeri är döende. Och det är sant.

Det går inte längre att räkna allt som ligger på hög vad gäller administration, planering och satsningar. Alla inköp som skulle göras, alla konventsbilder som skulle redigeras, alla tutorials som skulle fixas. Och in kommer konstant nya beställningar och kundförfrågningar.
På allt detta har vi fått sätta leveranstopp på höstens alla [pre-order!]s, tvingats till en paus i uppdaterandet av nya [pre-order!] releser och det värsta: vi väntar på en stor kigurumi leverans som vägrar komma fram och som nu är en månad försenad. Det vill liksom aldrig ta slut med eländet. Som en ynklig gripande akuma (demon) från helvetet som inte vill ge upp trots att han redan är besegrad.
Ärligt talat är jag så trött på det här att jag skulle kunna bränna upp hela skiten och dra.. till Tokyo på en enkelbiljett. Sen kan alla står där med hakan nere vid golvet och spamma sönder Konsumentverket med sina klagomål. Men, nu är jag ju inte en sån människa..
Skulle aldrig kunna göra något sådant. Tycker ju så fruktansvärt synd om er allihop som sitter och väntar på era [pre-order!]s och era stackars kigurumi. Lägg ihop all er ångest brevid min och jag är ju världens lyckligaste.

Nä, bättre att begrava alla failade ambitioner och börja om. Istället för att göra risgrynsgröt av alltihopa så tar jag en paus. Och reboostar inför en FET rebirth av Okaeri by Selmish.
Trots allt, det här är ju livet? Vad skulle man förvandlas till om man inte fejsade utmaningar då och då? En gripande otacksam och oempatisk liten människa.
Skit i om det skiter sig, gå på bara vännen! Det är ok att ramla. Det är ok att ligga ner. Sålänge man inte grojsar ner sig i leran utan istället vänder blicken uppåt. Förr eller senare går det. Varför skulle din övertygelse du har där inne annars va så stark? Det är ju genom helvete, elände och skit som riktiga hjältar föds, ne?

Tror bestämt att jag redan blivit lite starkare idag *klämmer på höger överarm*. Ska för 17 lära mig att flyga!